Innan vi kastar oss in i det som hänt sedan det senaste inlägget efter Nice Marathon och innan vi jäktar in i det som händer i morgon vill jag lyfta vikten av att ta hand om kropp och själ, speciellt i dessa för oss alla en ny och förändrad vardag.
Jag har under några år kämpat med skador och och 2017/2018 även den besvärliga luftrörssjukdomen TWAR. Det har varit en tuff tid men även en tid för reflektion, värdering, prioritering och många andra viktiga frågor. Det har funnits perioder som mentalt varit oerhört påfrestande och tuffa. Den tid vi lever i är präglad av prestation, materiellt begär, tempo, expansion, karriär (vad det nu är), egot, ja listan kan göras lång av ord som kan få bröstet att kännas trångt för vem som helst. Och kanske var coronan jordens signal på att det är dags att stanna upp och fundera lite.
Under det något mörkare halvåret som gått har det funnits ljusglimtar som Valencia Marathon i början av december. Ett mycket trevligt lopp i en fantastisk stad. Efter Nice där jag sprang in på 3:53 fick jag skruva tiden ytterligare i Valencia till 3:48, vilket kändes bra inför kommande vinterträning.

Träningen rullade på och utan snö på backen blev det många fina pass fram till träningslägret i Spanien i mars. Veckorna innan avfärd hade viruset fått ett stadigt fäste i Italien men allt verkade vara lugnt inför vårt läger i Spanien.
Det blev ett annorlunda camp då mycket förändrades på extremt kort tid och vi fick styra om i programmet men lyckades ändå få några riktigt härliga dagar på Costa Blanca med fin löpning, sagolik mat och många sköna skratt.
Trots en något hårresande upplevelse för det 8 personer stora sällskapet var nog alla överens om att detta måste vi göra om (när det ens blir möjligt är bara att vänta och se).

Tiden efter hemkomsten till Sverige är något ingen kommer att glömma, en ny och annorlunda verklighet omsluter oss på ett overkligt sätt. Det som jag med säkerhet kommer att ta med mig framåt är att prioritera det som verkligen betyder något. Den nya vardagen har gett mig nya perspektiv på saker, fått mig att inse vad som är viktigt och vad som får mig att må bra. Jag kommer framåt att ge mer, minska min konsumtion, återanvända mer, oftare laga mat från grunden, sova mer, tillbringa mer tid i naturen, vara mer med familj och vänner, springa mer, odla mer grönsaker, stubba (googla på det om du är nyfiken), kasta negativ stress i soporna, välja positivitet.
Hur tänker du?
Nu när i stort sett alla tävlingar och lopp är inställda fylls man av värme och glädje när entusiaster och vänner kommer på det geniala att arrangera mindre event (självklart i linje med Folkhälsomyndighetens rekommendationer).
Förra helgen fick jag nöjet att delta i ÖUB i Södertälje. Det bjöds på kraftig vind men också sol, härlig stämning, nya bekantskaper och sann löparglädje när den är som bäst.
Det blev totalt 8 varv och 53,4km och benen kändes oförskämt fräscha med tanke på att jag inte sprungit så långt sedan Ultravasan i augusti.

Nu till helgen väntar nästa lopp och denna gång blir det ingen barnlek. På lördag 12:00 startar jag i Tärnsjö 24h tillsammans med ca 20 andra löpare. I startfältet finns flera mycket meriterade löpare och det blir en fröjd att få följa eliten på nära håll. Men vad är då Tärnsjö 24h ?
Jo, det gäller att under 24h springa på en 360 meters rundbana så många varv du orkar under ett dygn. Jag har satt ett helt orimligt mål på 445 varv vilket skulle bli 100 miles och 16 mil, men va tusan, ett mål måste jag väl ha.
Varför i hela friden gör jag det här (ska bli rätt dåligt väder), jo jag älskar löpning, jag älskar känslan av att lösa utmaningar, jag gillar känslan av att övervinna smärtan, lära mig att hantera tristess, jag älskar möten med nya människor och vem vill inte pröva sina fötter på anrika Furuvallens kolstybb.
Vill du följa loppet gör du det på @Tärnsjö 24h på Facebook och sedan hoppas vi att det kommer att finnas en resultatlänk på jogg.se
Wish me luck…..