Att välja väg

Likt en utstakad slalombana tar livet många oanade riktningsändringar, en del självvalda och men de flesta inte. Vi har någonstans accepterat att styras av det abstrakta. Jag tror att många kan känna igen sig i färden framåt på vägen och plötsligt kommer vägskälet som inte fanns med på kartan och du ställs inför valet, höger eller vänster. Det naturliga är givetvis att ta höger eller vänster, men kanske borde fler av oss ställa bilen och gå rakt fram?
Jag tror att mycket handlar om att finna trygghet i här och nu, lära känna sina styrkor, svagheter och rädslor. Idag ser jag det allt vanligare att många försöker vara något dom inte är, göra saker dom inte vill, vilket skapar stress och vilsenhet.
Livet är en bergochdalbana och ingen dans på rosor, det är falsk marknadsföring. Jag har själv aldrig sett ett mynt med en sida ännu eller ett dygn med bara dag. Frågan är snarare hur jag förhåller mig till de båda sidorna och det kanske viktigaste av allt, utgå från dig själv och bli kompis med dina båda sidor.
Själv älskar jag att spänna bågen och ta mig an nya utmaningar, en del knasigare än andra och självklart har det baksidor, men jag har lärt mig att leva med dem. De senaste 2 åren har varit en tuff resa men det har samtidigt lärt mig enormt mycket om mig själv. Något jag bestämt är att jag inte tänker sitta där på ålderns höst och ångra saker jag inte tog mig för, livet är för kort för det. Jag vill hellre utmana mig själv och balansera där på kanten för att ha möjlighet att lära mig ännu mer om mig själv, växa som människa.
Efter min sjukdomsperiod har fantastiska upplevelser i form av resor och lopp avlösts av skador och ett inre sökande över var jag hör hemma och vad jag vill göra med det som är kvar. Det låter kanske lite luddigt och en smula flummigt men jag vill nog tro att det är många som bär på dessa tankar och men som har svårt att prata om det.
Ibland har viljan varit större än orken och kanske är det fortfarande sviter från min sjukdom eller bara åren som blivit fler. Jag gillar att skriva men den senaste tiden har min prioritet varit att komma tillbaka fysiskt och att hitta en bra balans i livet, något som är på god väg. Jag har ägnat mycket tid åt bra grundträning, rehab för min vänsterfot men framförallt har jag hittat vägen ut i naturen där jag funnit ett nytt lugn.
Idag är vi uppslukade av ett högt tempo, stress, mobiltelefoner, förväntningar, krav, karriärer, allt det där abstrakta och vi har glömt bort det viktigaste, oss själva. Vem tror att man kan fylla ett glas på 2 dl med 2 liter vatten?
Jag har svårt att förstå och acceptera att vi lever i en värld där den som ljuger bäst för sig själv och andra får den bästa utsikten. Nog om detta.

Om några dagar väntar Nice Marathon och det är äntligen dags att få testa foten och se vad den går för. Jag har skött min rehab och vänster fot och underben känns bättre och har blivit starkare. Den senaste tiden har jag ökad andelen högintensiva pass och farten kommer sakta men säkert krypande, kroppen känns stark. Nu väntar några kortare pass på svensk mark innan det bär av mot den Franska Rivieran. Jag har inga speciella förväntningar inför loppet utan har som mål att springa snyggt med ett leende på läpparna och hoppas på bra väder och trevlig stämning samtliga 42195 metrarna av loppet.
I övrigt ser fram mot några sköna dagar med god mat, härligt häng och många skratt. Nice here we come.