Ballongen som sprack

Uppladdningen inför Stockholm Marathon rullade på och i tisdags blev det ett besök hos naprapat Karolin för att jobba lite med vänsterfoten som spökat och efter besöket var jag helt inställd på start.
På torsdagen fick jag 7 härliga kilometer ute på landet. Med rapsfälten att vila blicken på sprang jag längs den nylagda cykel/gångbanan och bara njöt i solskenet. 

Det blev lördag och alla förberedelser var gjorda och det skulle bli riktigt fina förhållanden jämfört med förra årets upplaga.
På Stadion samlas alla farthållare för ombyte och förberedelser och det är alltid lika trevligt att träffa alla löparvänner man fått under åren. Jag skulle springa med Ann från TSM med 4:15 flagga.

Starten för oss var 12:10 och vi gav oss ut på Stockholms gator med varsin ballong i ett stadigt grepp i näven och bakom oss ett stort följe glada löpare. Det småpratades och kilometer efter kilometer rann förbi. Vädret var perfekt och vi höll ett stabilt tempo i gruppen. Milen passerades på 59:30 och 20km på 1:59:07 helt enligt plan. Vädret fram till nu hade varit helt perfekt men nu började det blåsa på rätt bra och sträckan  Söder Mälarstrand och vidare längs Stadsgårdskajen var nog en prövning för många. Nu väntade den fruktade stigningen vid Folkungagatan och här började mina problem. Själva stigningen gick lätt men jag tror att uppförslöpningen och den lite lägre temperaturen var mindre bra för min fot. Vi passerade 30km på klockrena 2:59:30 men smärtan blev bara värre och värre. Jag förklarar för Ann hur läget var och ruskigt besviken över att jag inte kunde fullfölja min uppgift som farthållare rycker jag flaggan vid 32km och önskar gruppen lycka till. Den här gången sprack min ballong.
Jag var fullt bestämd över att ta mig i mål men jag var tvungen att dra ner på tempot rejält för att minimera smärtan. Jag passerade mållinjen 17 minuter efter min grupp men är ändå otroligt glad och nöjd över att jag fullföljde loppet. Jag fick min medalj och har gjort min 17:e mara och det skall man givetvis fira. Som sig bör blev det en supergod pizza och en stor kall öl till den delikata anrättningen.

Jag hade sen tidigare bokat in massage på Centralbadet på söndagen vilket var extra passande efter det här loppet. Nu fick jag bästa tänkbara återhämtning med simning, bubbelpool, massage och lite relax.

Den lilla svullnaden har lagt sig och under tisdagen väntar besök hos naprapaten och trots helgens missöde är siktet inställt på Älvdalen Backyard Ultra om 2 veckor.
Det kommer att bli minimalt med löpning men samtidigt mer träning än vanligt. Styrkan och rörligheten i foten skall bli bättre så gym och bassäng är det som gäller framåt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s