Siktet är inställt

Det har varit tyst på bloggen en tid men arbetet har pågått i det tysta sedan träningslägret i Spanien.
Efter hemkomsten av mitt TrainingCamp i Guardamar var planen klar och vägen tydligt utstakad, bättre kosthållning och stegrande volym i träningen. Första delmålet var Trosa Backyard 5:e maj och veckorna innan låg jag på 6,5-7 mil/vecka och kroppen kändes stark. Loppet gick bra trots att jag fick nöja mig med 8 h och 53 km pga en smärtande och stel vänsterfot. Muskler och huvud var på topp men jag ville inte äventyra framtida starter.

Nästa delmål var Riga 1/2 Marathon 2 veckor senare men tyvärr var det björken som satte stopp. Jag har inte besvärats märkbart av pollen tidigare men med ansträngningsastma och stökiga luftrör blev allergin ett faktum. Trots ökad medicinering var jag tvungen att stå över loppet den gångna helgen.

Riga blev annars en mycket lyckad helg med fint väder, god mat och de fyra som sprang gjorde heroiska prestationer i den 27 gradiga värmen. Kollegorna på Rimi Baltic hade ett underbart tält med fullservice för alla rödklädda medarbetare, personalvård i högsta klass och man kände sig som en i gänget. Loppet Tet Riga Marathon var mycket bra organiserat och vi åker gärna tillbaka nästa år. För dig som har missat Riga så är mitt tips, åk dit.

Igår gjorde jag mitt första korta löppass på 2 1/2 vecka och det fungerade bra. Nu blir det en sakta upptrappning fram till Stockholm Marathon den 1:a juni. Jag hoppas och tror på start och detta lopp som farthållare blir det sista längre genrepet innan min lilla favorit Älvdalen Backyard Ultra där jag tänker göra ett personligt rekordförsök på minst 24h och 100 miles ( 160km).

Skador, sjukdomar och andra störningsmoment kommer och går. Jag lär mig mer om mig själv för varje gång och är det något jag fått jobba med så är det den mentala biten vilket jag tror har blivit min styrka, det som inte dödar det härdar.
Bring me Älvdalen…