Hur tänkte jag nu….

Efter Ultravasan rullade träningen på bra och redan onsdagen efter loppet var det dags att springa Stafesten ( tidigare Bellmanstafetten) för första gången. Fem kilometer tempo några dagar efter ett 90 kilometerslopp kändes som något att bita i. Men loppet gick bra och vårt lag placerade oss på topp 100 av över 1500 lag.

Tanken på att göra ett försök på sprintdistanser har vuxit inombords och lunchpassen med härliga kollegor har börjat ge resultat efter den ökade dosen av intervallträning. Frågan var om jag skulle kunna kombinera sprint och ultradistanser, något som på många håll anses svårt och dessutom med ökad skaderisk.

Lunchpass på Sundbybergs IP

Den 15 september stod jag på startlinjen till Stockholms halvmara, jag hade gjort en spontananmälan dagen innan eftersom kroppen kändes stark och jag vet att jag behöver mer tempo i kroppen för att utvecklas. Det var perfekta förhållanden och med inställningen att hålla ett jämt tempo hela loppet, göra en bättre tid än i Spanien i våras och att ha kul räckte för att att sätta PB på hjärnspöke-distansen 21km med tiden 1:44:11. Jag vet att tiden inte är vad den borde med tanke på vad jag gjort för tider på andra distanser, men bra med tanke på året som gått och det viktigaste för mig, det var jädrigt skoj.

Fick hänga lite med coach Jossan vid start och här i mål fira väl genomförda lopp

Jag hade äntligen börjat se framåt igen, glädjen var tillbaka och med kommande lopp som Hässelbyloppet 10km , Växjö Marathon och Valencia Marathon 2 december kändes allt helt rätt och inspirerande.
Jag åkte på en ordentlig förkylning veckan efter halvmaran men lyckades hålla luftrören i schack och var redo för träning igen efter ett par veckor.

Jag har sökt träningsgrupper med sprint-träning för seniorer men utan några vidare framsteg så jag kontaktade Mathias Sunneborn, lagom meriterad och som lämpligt nog är involverad i svensk veteranfriidrott. I måndags fick vi kontakt och redan till kvällen stod jag ombytt och redo ute på Bosön 19:45 för att testa något för mig helt nytt.
Det var en perfekt grupp och jag hade superkul, seriöst men med glimten i ögat, lite nya övningar, trevligt gäng och något fräscht och lagom utmanande för mig. Uppvärmning med rörlighet, olika löpskoleövningar, spänst och stegringslopp avlöste varann och sen var det äntligen dags för intervaller och max 85% ansträngning under träning gäller. Tärningen kastades och vi började med 500m, tärningen kastades igen och vilan landar på 2min. Intervallerna rullar på och vid den femte intervallen av sex visar tärningen en etta och 100m och då händer något innanför pannbenet, jag väljer innerbana och ställer mig längre fram i fältet. Mathias startar oss och jag sticker iväg i ett alldeles för högt tempo och som ett brev på posten hugger det till efter 50 meter och jag faller omkull. Jag får snabbt hjälp med tryckförband och känslan är att höger lår, det visar sig senare att det är ljumsken. Att jag aldrig lär mig.

Jag visste direkt vad som väntade och efter 3 dagars vila var det idag dags för att hoppa upp på cykeln. Det blev 10 minuters lätt trampande och lite övrig styrka och det gick helt enligt plan.
På tisdag väntar undersökning av skadan för att sedan sätta en plan för rehab och behandling. Hässelby och Växjö är nu avbokade och planen är att skapa förutsättningar för att springa i Valencia. Nu väntar en period av rehab och min erfarenhet säger att jag kommer att vara stark när jag återigen kan träna för fullt, det med förutsättning att skadan läker som den ska. Cykel, styrka, vattenlöpning är alternativ träning jag kan pyssla med innan jag kan börja springa igen.

På frågan om det går att kombinera sprint med ultradistans får jag återkomma till längre fram, jag har ju för sjutton precis börjat. Förhoppningsvis har jag lärt mig något från måndagens friidrottsdebut och jag börjar förstå att detta är en del av mig, jag måste testa gränser, begå misstag, försöka igen och förhoppningsvis berikad av nya kunskaper och insikter. Förutsatt att kroppen läker så kommer jag att sikta in mig på Veteran-SM i Malmö 1-3 mars. På SM kommer jag att fokusera på 60m men kanske kan det bli en ytterligare distans, 200m??
Nu ser jag fram mot Valencia, en egen träningshelg i Spanien i januari , veteran-SM och sedan ett spanienläger i mitten av mars där jag får möjlighet att styra om träningen mot längre distanser.