Never give up…..

Det var ett tag sedan tangentbordet fick jobba och kanske har denna fantastiska sommar påverkat lite extra då kropp och knopp har fått kämpa i värmen. Innan sommaren började kroppen svara på träningen och siktet var inställt på Älvdalen Backyard Ultra och med en förhoppning att benen skulle bära mig något längre än vid tidigare lopp i våras. Jag fick en bra uppladdning, vädret blev bra och jag lyckades få ihop 53,6km vilket kändes riktigt bra inför Ultravasan.

På måndagen efter loppet bar det av till lägenheten i Spanien för 3 veckors efterlängtad semester. För mig innebär Spanien avkoppling vilket det också blev. Redan när planet hade landat kunde jag känna hur pulsen sjönk. Veckorna vid medelhavet fylldes med sol, bad, fotbolls-vm, god mat & dryck, vingårdar, nya spanska byar och givetvis en del träning. mitt mål var att försöka få till något pass varje dag men med en temperatur på konstant runt 30 grader och inte ett moln på 9 första dagarna gjorde detta helt omöjligt, men vad gjorde det. Det blev en hel del strandlöpning och lite trail så formen var väl inte sämre än vid ankomst.


Väl hemma på svensk mark igen var det dags att börja jobba och vad jag inte räknat med att det skulle fortsätta med samma värme som i Spanien. Under de 4 veckor jag varit igång har jag försökt att utnyttja mornar, luncher och kvällar för att få njuta fullt ut av vädret. Träningen har rullat på och tillsammans med kollegan Jörgen har vi krigat på de senaste 2 veckorna med korta intervaller på bana för att nästa dag gå på distanslöpning och nu börjar det ge resultat.
De korta intervallerna har varit så roliga och utvecklande att spikskor nu är införskaffade och under nästa år blir det troligen start i veteran SM på 60m inomhus och 100m utomhus, det gäller att bredda sitt register, sprint och ultralöpning.

Det är nu knappt 10 månader sen jag blev tvungen att åka in akut för bröstsmärtor och resan tillbaka har varit extremt tuff både fysiskt och mentalt. Nu är jag åter igång med full träning och kroppen börjar svara bra på kortare pass på upp till 1-2h och farten har kommit tillbaka vid kortare intervaller och sprint. Varför då ställa upp på Ultravasan 90km? Jo för att jag tror att jag kommer att klara av det och det med ett lite förändrat upplägg av loppet än vid tidigare starter.
/Never give up

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s