Himmel eller helvete

Solen har precis besegrat hustaken och börjar så sakta värma upp mina kinder, på terrassbordet står mitt kaffe och väntar, det blir den tredje koppen i ordningen denna morgon, här har man tid och tar sig tid för de små men så viktiga sakerna i livet
Det ser ut att bli ännu en fin dag här i Guardamar, den gemytliga lilla pärlan på Costa Blanca. Här har jag hittat min oas, min plats för avkoppling, träning, sol & bad, spanska tapas, möten med nya människor, det spanska språket & kulturen eller helt enkelt för att bara vara.

Inför 2018 var ambitionerna gällande min träning och mitt tävlande knivskarpa, lätt krispiga och otroligt lockande. Trots sylvassa målsättningar fanns ett lugn och en trygghet inför kommande utmaningar. Efter en lyckad rehab som följd av en artroskopi förra julen blev säsongen lyckad och det kändes som att jag hade tagit ett steg framåt i min utveckling, något starkare, lite snabbare och mycket tryggare i min löpning. Kraven var borta och glädjen att springa tillbaka.
Det kom att bli många minnesvärda lopp och träningspass under 2017. Träningslägret här nere i Spanien i mars blev en mycket lyckad långhelg med högklassig träning och skönt umgänge, något som skapade bra förutsättningar för en lyckad säsong.

Jag fick tillfälle att testa en ny tävlingsform i backyard ultra, trevligt, socialt och om man vill utmanande. Jag prövade denna tävlingsform i Trosa ( TUB) och i Älvdalen ( ÄBU) och där loppet i Dalarna fick mig att smälta totalt, vackert, välorganiserat och så roligt, jag hoppas verkligen att jag kan stå på startlinjen den 16:e juni. För att springa detta lopp igen Det blev totalt 3 maror ( PB i Warszawa) och 3 ultror där Ultravasan90 ( min fjärde start) mer liknade ett swimrun.

Men som många av er känner till fick säsongen ett hastigt slut då jag drabbades av en hjärtsäcksinflammation och någon annan idag ej ännu diagnostiserad infektion/bakterie. Följden blev givetvis vila och träningsförbud. Jag hade inga problem att acceptera detta då jag ändå var konstant trött och förstod allvaret. Veckorna gick och det kändes sakta men säkert bättre och jag kunde nu klara av att hålla mig vaken dagtid. Efter ca 1 ½ månad kunde läkarna konstatera att hjärtat hämtat sig och var friskt. Det som däremot har förföljt mig sen dag 1 är irriterade ögon, påverkade luftrör ( heshet), andfåddhet, förhöjd puls samt hudrodnad under ögonen och det är här problemen börjar.
Läkarna har gjort en rad tester utan att hitta något specifikt att ta på. Borrelia är det inte, sköldkörtlarna är ok och någon infektion ser det ej ut att vara. På min begäran testades jag även för TWAR, en luftrörsbakterie, ett prov som jag efter lite research inte är tillfreds med hur det gjordes, återkommer till det. Jag fick inhalator för att få ordning på luftrören men utan resultat, väntar nu på tid för spirometri för att testa om jag har fått astma och kanske en bättre diagnos och behandling för det. Jag har ett levervärde som ligger högt varpå jag nu skall testa en ny blodtrycksmedicin, något som jag själv inte tror är kopplat till hur jag mår men jag är nu öppen för att testa vad som helst för att bli bra.
Jag är envis, målmedveten och en krigare men allt detta tar otroligt hårt på psyket, mitt liv är träning och nu är det konstant uppförsbacke när jag tränar. Att man sedan skall behöva kämpa för att få den hjälp man har rätt till när man inte är den starkaste upplagan av sig själv är tungt.
Jag börjar bli allt säkrare på att detta har en koppling till luftrören och efter egen efterforskning och samtal med personer som varit drabbade eller sett TWAR på nära håll blir jag både förbannad och besviken över att läkarna kan så lite och är ovilliga att gå på den linjen. 100% av de personer som jag läst om eller pratat med och som fått TWAR konstaterat har alla blivit nonchalerade av läkarna. De flesta har fått kämpa i upp till ett par år för att bli friska igen. Det kusliga är att symptomen är väldigt lika mina och i ett fall är en spegelbild av vad jag själv upplever. Det gäller bara att testa på rätt sätt vid rätt tillfälle och sedan behandla med antibiotika, rätt sort vid rätt tillfälle.
Jag kanske har googlat för mycket och är ute på tunn is men det är för många tillfälligheter för att det inte skall utredas mer och ny behöver jag din hjälp.
Det finns några svenska läkare som kan det mesta om TWAR men de har blivit äldre och är svåra att hitta. Jag har hört att drabbade har träffat rätt och fått hjälp av läkare som tagit detta på allvar och jag skulle bli så fantastiskt glad om någon därute råkar ha ett namn på en praktiserande läkare, gärna telefonnummer och klinik till en så för mig viktig person. Jag griper efter ett halmstrå med ett som för mig är stort som en kärve och jag håller alla tummar som finns. Att för några månader sedan ha sprungit 9 mil utan några större problem och idag bli andfådd av att gå upp för ett par trappor är inget kul.
Nu är frukoststunden över och snart kommer rörmokaren för att installera en diskmaskin i det lilla köket.  I eftermiddag blir det lite strandhäng och det pratas om runt 23-24 grader och kanske blir det några läckra små tapas  på strandpromenaden i solskenet, njuta måste man ju göra.

Varma och soliga hälsningar från Casa Heller