Race report Älvdalens Backyard Ultra 2017

6706 meter på en varvbana med start varje timme och den som fullföljer flest antal varv vinner, just denna udda tävlingsform är het nu, så het att den uppmärksammas i det senaste numret av Runner´s.

Bilfärden upp till Älvdalen gick smidigt och efter pizza och en öl på den lokala grillen blev det en inspektion av banan. Älvdalens Backyard Ultra bjöd på en vacker och omväxlande bana med asfalt, gräs, stigar med sten och rötter i en rogivande natur, allt verkade perfekt, nu var det bara det där med vädret.

Efter åtta timmars god sömn var det dags att möta dagen och göra en snabb inspektion av väderleken. Det sista regnet hade upphört under natten, luften var frisk och temperaturen på morgonkvisten var behaglig runt 10-11 grader.
I start/målområdet var deltagarna i full gång med att slå upp tält och fälla upp brassestolar, i högtalarna strömmade skön musik ut och skapade den där speciella känslan som infinner sig inför ett lopp. Nummerlappen hämtades ut och det blev en liten inspektion av supportbordens delikata utbud, chips, smågodis, sportdryck trängdes med annat smått och gott. Ca 75 löpare var anmälda till denna första upplaga av ÄBU och arrangörerna Sweden Runners med Petra och Marcus i spetsen hade fått till stämningen i löparzonen och nu var var det nära till start.


Efter en kort genomgång av tävlingsledningen var det dags att fixa till det sista innan startskottet klockan 10. Målet var att hålla en konstant fart något snabbare än loppet i Trosa och det första landande på 43:38, kanske något snabbt men det var lättsprunget trots ett par backar och lite trixiga stigpartier. Varv 2 landade på 42:43 och gick förvånansvärt lätt på den natursköna banan. Solen höll sig bakom molnen och det var just nu perfekta förutsättningar för löpning. Varven rullade på mellan 42:30-44:30 och efter lunchtid kikade solen fram och stämningen bland löparna var på topp.

Efter 6h och 40,2 km värmde solen fint och jag fick några sköna minuter i solen med fötterna i högläge och just då kändes allt perfekt. Det gäller att suga i sig av allt positivt under ett lopp som detta och jag såg till att få i mig sportdryck och energi vid varje varvning.

Foto Emil Genesjö


Foto Sweden Runners FB sida
Varv 7 gick fint och jag sysselsatte mig med att prata med lite andra löpare men det som började påverka mig var värmen. Väl tillbaka i varvzonen bjöds det på varmkorv med bröd och det sköljdes ner med en mugg Pepsi. Varv 8 gick på 43:31 och det var inga problem att hålla tempot men värmen gjorde att jag hade lite svårt att få i mig tillräckligt vid nästa varvning och ett par kilometer in på varv 9 var jag tvungen att hoppa in bakom ett träd och göra det som blir tvunget ibland. illamåendet drog ner farten något men nu gällde att plocka fram alla positiva tankar. 60 kilometer var nu avklarat och trots en liten svacka kändes ben och muskler bra och målet på 12h fanns inom räckhåll. De sista varvtiderna hade legat runt 45 minuter så det fanns fortfarande bra med tid tillgodo. 10:an och 11:an flöt på bra och klockan hade nu hunnit bli 21:00 och tempen hade sjunkit något och var en behaglig löptemperatur. Väl ute på det 12:e varvet och med endast 15 löpare kvar kändes benen fortfarande bra men illamåendet oroade. Jag sprang i min egen bubbla och fokuserade på att hitta ett behagligt tempo och suga i mig så mycket av de härliga omgivningarna som jag var kapabel till. 12:an landade på 45:32 och jag hade klarat målet 50 miles och 80,4km men nu kämpade jag mot illamåendet samtidigt som klockan tickade på mot nästa start. I startfållan stod endast 9 löpare och benen och huvudet ville fortsätta springa men jag förstod också att jag skulle få problem, mitt val blev att nöja mig med 12h. Summerar man loppet är jag mycket nöd med min delade 7:e plats i herrklassen och planen fungerade och nästa gång kanske jag kan vara redo för att kämpa om en pallplats. Ett stort tack till Petra och Marcus för ett mycket bra arrangemang. Tack alla löpare och publik för rolig upplevelse.