En lång men nyttig väg tillbaka

Det har nu gått ca 5 månader sedan meniskoperationen och trots ett långsiktigt mål på VM i Kroatien 2018 lever jag i nuet och vill förstås att framstegen skall komma. Resultat kommer inte av sig själv utan det krävs hårt arbete och det tar oftast tid. Målet denna säsong är att bygga upp kroppen, vara skadefri samt att hitta en nivå i träningsmängd som går att hålla över tid. När det gäller prioriterade lopp denna säsong är det Ultravasan 90km i augusti och Warzawa Marathon i september som är de tävlingar då jag skall vara redo att göra bra tider, allt fram till dess handlar om förberedelser för dessa lopp.

Om vi backar klockan två veckor till lördagen den 29:e april och till småstadsidyllen Trosa så var det dags för min första backyard ultra. Tillsammans med Erika och Jörgen hade ett ICA-lag som skulle testa denna tävlingsform. Upplägget för en ”backyard” är att springa en bana på 6706m och med ny start varje timma och den som orkar att springa flest varv/timmar vinner.
Starten gick 11:00 på förmiddagen och det var perfekt temperatur, dock en aning blåsigt. Första varvet gick på ca 45 min genom ett vackert Trosa. På det öppna fältet innan det var dags att vända tillbaka till start/målområdet var vinden en elak motståndare, men på tillbakavägen en bra kompis. I varvningsområdet fanns tid att fylla på energi och se över utrustningen innan nästa start 12:00. Varven rullande på och det flöt på fint med konstanta varvtider på 45 minuter.
Klockan blev 13:00, 14:00 och gänget tuggade på utan problem. Erika slog längdrekord, klarade maratondistansen och sin första ultradistans. Under varv 8 bestämde vi oss för att stanna vid mål medan knän och höfter fortfarande var ok. Det blev 54km denna dag och jag fick mersmak av denna tävlingsform, kanske Älvdalen eller Örebro blir aktuellt i juni.

Återhämtningen efter Trosa Ultra Backyard gick förvånansvärt bar och benen kändes fräscha redan dagen efter loppet och den följande veckan bestod av kortare distanspass och en hel del löpstyrka och rörlighet. Förra helgen var det dags att testspringa det nya 2:a varvet på Stockholm marathon tillsammans med Pierre. Det blev drygt 26 behagliga kilometer genom Stockholm i 5:43 fart och ett av de behagligare långpass jag kört på länge. Det var två nöjda löpare som fick svalka sig med varsin lättöl efter genomförd löpning.

De senaste 5 veckorna har legat på stadigt 50-70km/vecka och utan märkbara känningar i knät och planen är en försiktig upptrappning fram till Ultravasan med en topp i mitten av Juli. Volymen kommer att vara viktig men för egen del kommer styrketräning och alternativ träning som simning, vattenlöpning och cykel att vara avgörande för en bra säsong. Idag var det dags för ett uthållighetspass och då med 15km löpning men utöver det ca 3 timmars promenad. Start blev det redan innan sju för att utnyttja dagen på bästa sätt. Väl hemma blev det en hemmaburgare extra allt och det får bli dagens matbild.

2 svar till “En lång men nyttig väg tillbaka

  1. Bra kämpat!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s