Tid att drömma sig bort

På fredag är det äntligen dags för meniskoperationen och det har blivit några bra veckor med styrketräning, lätt löpning, vattenlöpning, stakmaskin och i söndags äntligen lite längdåkning. Det var skönt att få testa hur knät fungerar med skidorna på och visst blev det bara stakning men glädjande nog helt utan smärta. Jag hoppas nu att skidorna kommer att bli en skonsam och snabb väg tillbaka.

Det som driver mig framåt är nya mål. Det finns säkert några som rynkar på ögonbrynen när jag mitt uppe i skadan börjar planera inför kommande lopp men går ingreppet bra så har min läkare goda förhoppningar att jag kan börja träna rätt snart. Jag siktar därför på att under Vasaloppveckan genomföra första upplagan av Nattvasan 90km.  Ett ytterligare lopp som nu är bokat är Ultravasan90, ett lopp jag sprungit sen starten 2014 och ett lopp som känns ” hemma”.

För mig handlar löpningen inte bara om att springa, för mig handlar det om en hel upplevelse. Det gemensamma intresset, resorna, platserna, maten, naturen, vänner och nya vänner gör det hela komplett. Jag har aldrig sprungit i Italien och jag älskar italiensk mat, så när en mycket god vän meddelade att han anmält sig till ett ultralopp på Amalfikusten då började jag genast räkna på om det var möjligt med dagens utgångsläge. Drömmarna om att få springa i den miljön snurrar nu vilt runt omkring i mitt huvud och visst vore det helt fantastiskt. Tänk er miljön med de branta klipporna, havet, olivlundarna och ett paradiset för den som gillar god mat.