Race report Lissabon Marathon 2016

Det hade varit många frågetecken inför resan till Portugal. Skulle knäna hålla och hur var egentligen formen. Frukosten i den mysiga lilla lägenheten blev så där bra en frukost kan bli, färskt bröd, lufttorkad skinka, naturell yoghurt med mango, ägg, färskpressad juice och en dubbel espresso på det, allt kändes perfekt. I mina löparkläder vandrade jag ner från Chiado i den fortfarande sovande staden för att möta upp övriga i vårt gäng för att ta bussen ner till tågstationen Cais do Sodres. Starten i Lissabon Marathon går i Cascais 40 min västerut med tåg. Mötet med denna mysiga lilla stad var magisk och förväntningarna på loppet steg.
img_0614
Efter en 10 minuters promenad genom Cascias var vi framme vi startområdet. Solen hade nu börjat visa sig och temperaturen började sakta stiga precis som stämningen i startområdet. Ur högtalarna började tempofylld musik ljuda i detta rock´n roll marathon, håret på armarna började resa sig och nu ville vi alla bara börja springa.
img_0620
08:30 går startskottet och nu väntar 42195 meter, sol och värme. Loppet börjar med en stadig backe och pulsen sticker direkt. Efter ca 4 kilometer lämnar vi Cascais bakom oss och jag har nu hittat en behaglig fart. Klockan har inte hunnit slå nio men solen börjar redan värma på. Det är en underbar morgon och jag njuter till fullo av de vackra vyerna längs Atlantkusten. Redan efter 4,5km kommer nästa långa backe och jag börjar börjar fundera över om flack bana har någon annan betydelse här i Portugal. Efter en stund kommer jag upp jämsides med Mathias och vi har sällskap en kort bit innan jag ökar tempot något eftersom benen känns starka. Vid 6km passerar vi badorten Estoril och även här en liten backe. Jag har nu hittat rätt fart och kilometer efter kilometer passerar och kroppen känns överraskande pigg. Vid 10,3km kommer vi till Praia de Parede och ytterligare en stigning och nu börjar jag känna att det kan räcka med backar nu. Vid Santo Amaro efter 15km skulle vårt support stå och alla ” hållplatser” under ett marathon är otroligt värdefullt. I publikhavet ser jag vårt gäng och lite snabb energi samt ett par klunkar kall cola serveras och farten ökar. Det börjar nu bli hyggligt varmt och jag försöker få i mig ordentligt med dricka på kontrollerna men det är nästan obefintligt med skugga och jag känner att det här kommer att bli tufft.
img_0618
Vid 17km ser jag den enorma 25 April-bron ( Ponte vinte e cinco abril), en 2277m lång och 190m hög skapelse och vetskapen om att målet finns därborta känns bra. Benen bär bra nu och kilometer efter kilometer avverkas utan problem. Vid 20,3km viker vi av från vattnet och en kort backe dyker upp men även lite skugga från träden. Det går snabbt ner mot 21km och nu börjar jag inse att jag bara ligger ett par minuter efter rekordtid och kroppen känns fortfarande stark trots värmen som nu börjar skapa problem för många löpare. 22, 23, 24 och 25km passeras och vid Stationen i Belem hör jag hejarop från perrongen till höger om vägen, våra supporters har lyckats få till ett extrastopp längs banan. Ny energi absorberas och jag maler på. Det är nu mer publik hejar fram oss löpare och några musikstationer som ger extra energi. Den första vackra delen av banan är nu utbytt mot stadsmiljö med liv och jag gillar variationen. Mellan 26 och 28 kilometer får jag en liten energidip, värmen sliter hårt och jag försöker få i mig extra vätska. Vid 30,5km passerar vi Cais do Sodres där vi tog tåget tidigare denna morgon och snart väntar en sväng upp till Rossio för att sedan vända ner mot vattnet igen. Nu händer det jag hoppats jag skulle slippa, vänster knä börjar säga ifrån.
img_6181
Efter 34km passerar vi Fado museet och nu börjar det bli riktigt tungt, solen steker och knät smärtar men jag klarar av att springa och får i mig lite extra energi och tar extra vattenflaskor vid kontrollerna som jag häller över huvud och kropp.
fado
Jag tappar tempo men lyckas hålla mig ifrån någon djup svacka och gör allt för att fokusera på målet som närmar sig. Tack vare den flacka banan funkar knät okej och vid 38 går det lite lättare igen. Samtidigt som MEO Arena blir synlig får jag uppmuntrande ord från en svensk löpare som passerar mig med lätta steg.
meo
Vi rundar den stora gallerian vid arenan för att sedan vända in mot folkhavet och upploppet. Jag trycker ut det sista jag har och passerar mållinjen med uppsträckta armar och med en härlig känsla i kroppen. Jag hade inga stora förväntningar på någon bra tid inför detta lopp utan valde på att fokusera på att njuta av löpningen och lyssna på kroppen. Jag är tacksam över min sluttid men framförallt så är jag nöjd över att jag klarade värmen så pass bra, ett klart fall framåt. Att sedan få följa resten av gänget kriga på upploppet en efter en var så otroligt kul, jag grymt imponerade av era insatser. Tack Peter, Mathias, Fredde & Robban, ni är mina hjältar, och tack Cattis, Åsa & Annika för ert support längs banan.
img_0526
img_0622

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s