Rock´n Roll i smaker och intryck

Frukosten intogs på centralstationen ett stenkast från hotellet. En svart kopp kaffe och en grillad sandwich med räkor och avocado fick bli en bra starter denna dag. Med denna utgångspunkt hoppade jag på JR Nara-line till Inari, nu var det hög tid att vara kulturell. Fushimi Inari-taisha är en mäktig plats och är byggt år 711. Detta är en huvudhelgedom för Inari. Det blev många trappsteg för att nå toppen på 233 meter, men det var det värt.

Jag hade hört om ett sakemuseum lite söderut i Fushimi som jag blivit lite nyfiken på så jag tog JR tåget tillbaka en station och hoppade på ett lokaltåg på Keihan Main line och klev av vid Chushojima. Fushimi är känt för sina sakebryggerier så varför inte åka dit. Den här lilla staden eller förorten till Kyoto var otroligt mysig. Jag gick där i gränderna och det spelades musik i gatuhögtalarna och det var nästan som i en film eller en saga.

Efter en stund hittade jag fram till mitt museum och blev vänligt bemött och strosade runt en stund och fick som avslutning prova sake och plommonvin. Gekkeinkan Okura Sake Museum är klart värt ett besök, och den lilla stadsdelen får du på köpet. En rundvandring och sakeprovning kostar 300 yen, ca 25kr…!!

Tillbaka på hotellet blev det en snabb dusch för att sedan åka upp till Ponto-chu, ett av geishadistrikten,  för att äta. Här möttes jag av smala gator och gränder fulla av isakayor och restauranger. Jag fastnade för ett ställe med beef sushi. Jag har aldrig testat detta förr men en sak är säker, det är inte den sista. Varje dag kommer nya kanonader av smaker och vänder upp och ner på tidigare referenser när det gäller mat, det här är superkul.


Mätt, belåten och något trött i benen återvände jag till hotellet, för första gången under denna resa i en taxi. Det har blivit flera mil till fots under den här resan utöver de 100km jag sprang så jag måste vara snäll mot mina fötter. Väl i rummet var det dags att koppla upp mig mot Sverige för att vara med och gratta Jimmy som fyller jämt, fast egentligen fyller han på lördag ju….
Nu är det dags att släcka lampan här i Kyoto, lite för sent men det där med dygnsrytm har jag aldrig begripit mig på.