Nu är det nära

Nu väntar några timmars sömn sen är det dags för min stora dröm Lake Saroma Ultra. Idag var det dags för några timmars bussresa genom norra delarna av Hokkaido för att hämta nummerlapp och vara med på invigningsceremonin. Ett landskap lite likt svenska Dalarna och här finns det gott om björn, vanligtvis inte just där vi springer i morgon. Jag har fått startnummer 1947 för den som vill följa loppet via japanska appen ( se gårdagens inlägg) eller via denna direktuppdatering.

Under invigningen bjöds det på diverse läckerheter som pilgrimsmusslor, lax, nudlar, skaldjurssoppa och öl. Det verkar stort detta lopp då en hel rad kostymklädda män entrade scenen och höll invigningstal, och inte ett ord förstod jag. Det har varit klent med japanen som pratar engelska men under detta arrangemang kom flera fram och ville prata och ta foton. Denna gång verkar jag lite extra exotisk då jag är den enda Europé som startar. Efter många månaders mailkontakt fick jag äntligen träffa mannen som hjälp mig med bl.a startplatsen, Souhei Kobayashi. Det kändes som ett efterlängtat möte för oss båda.


Många herrar i kostym
När det var dags för bussresan tillbaka till hotellet kom en av guiderna fram till mig. Det visade sig att han varit utbytesstudent i Västerås, hade varit i Stockholm flertalet gånger och älskade staden, han kunde t.o.m en del ord svenska, allt känns en aning snurrigt här.

Till vänster guide och utbytesstudent och till höger en guide med snygg mössa.
Nu är det dags att släcka lampan, vi hörs……