Många uppförsbackar just nu

Helst skulle jag vilja skriva om backpass istället för alla andra uppförsbackar som dyker upp titt som tätt. Äntligen börjar förkylningen med hosta och tryck över bröstet släppa efter 4 veckor och hoppet om att få träna för fullt igen börjar bli verklighet. Det har som sagt varit lite tungt de senaste veckorna och förra måndagen hade jag bokad tid hos Japanspecialisten för att planera kommande japanresa. Med ryggskott släpade jag mig upp till Löjtnantsgatan 25 för att konstatera att resan och allt runt loppet kommer att bli en större utmaning än de 100km jag tänkt att springa. Resebyrån har svårt att hjälpa till med boende och transporter kring loppet och nu står hoppet till tävlingsorganisationen i Japan som fram till nu har varit svårflörtade. På tisdagen var det besök hos naprapat Karolin för att behandla underbenet och ingen av oss var väl helt nöjda med att smärtan fanns kvar. Jag lyckades få till ett läkarbesök dagen efter med påföljande röntgen för att konstatera eller utesluta en stressfraktur. Beskedet var positivt men om inte behandling och uppbyggnad närmsta tiden svarar på rätt sätt blir det magnetröntgen. För att inte tappa för mycket kommer jag inom några dagar köra igång med vattenlöpning, något man skulle börjat med långt tidigare. Att springa i vatten är både effektivt och skonsamt.

När det inte har blivit så mycket egen träning ( endast några få korta pass) har passat på att njuta av god mat och följa vänner och kollegor i längd och löpspår. Årets höjdpunkt är att följa Vasaloppet från soffan ( om man inte själv åker förstås).


Fredagens Pankoräkor var en höjdare……

Lammracks, råstekt potatis med kryddsmör en klar favorit.
Efter uppförsbackar går det nedför och det är fokus just nu. Nu gäller det att få ordning på benet och sakta börja bygga upp kroppen igen, för målet är klart, jag vet vart ska.