En titt över axeln

Vid årsskiftet är det bokslutstider och detsamma gäller för oss som gillar träning och därför är det hög tid att summera 2015 års aktiviteter. Året fick flera ansikten pga skadan i början av löpsäsongen och inställda lopp, rehab och fantastiska upplevelser men det har varit ett lärorikt år och därför är förväntningarna stora och målen högre satta för 2016. Vid sidan av min egen träning har jag coachat andra löpare och det har varit roligt och inspirerande att se andra utvecklas och nå sina mål. Här följer en liten sammanfattning från 2015.
Efter katastrofala träningsförhållanden utan snö bar det av upp mot Mora för att köra Kortvasan och Öppet Spår. Jag har kämpat hårt för att komma under 2h på 3 milen och denna vinter gick det äntligen och ett det blev nytt PB på 1:59:56 och flera sekunders marginal. Söndagens Öppet Spår blev inte lika roligt, trista väderförhållanden och skitskidor gjorde de 9 milen till en mardröm, märkligt att man är anmäld i år igen…

Efter skidorna åkte jag på en förkylning och efter det ivrig att komma igång med löpningen och då hände det som inte fick hända. Jag hann med att köra Premiärmilen på 46min innan det på ett backpass gick fel. En bristning baksida lår ” hamstrings” kom att påverka denna säsong ordentligt. Det blev rehab och inställda triathlonlopp i Växjö och Vansbro, prio var att bli hel inför Swiss Alpine. I början av Juli bar det av till den grekiska ön Santorini och här skulle skadan testas genom kuperad tuff löpning i 30 gradig värme. Det blev en härlig vecka på ön och benet höll och jag började tro på en start nere i Davos senare samma månad.

Innan resan till Schweiz blev det några riktigt bra pass men jag saknade volym och insåg att det skulle bli tufft. Tillsammans med Kent fick jag uppleva några helt magiska dagar i Davos med omnejd. Vi bodde perfekt inne i byn och gjorde vårt bästa för att anpassa oss till höjden och fredagen uppe på 2700 meters höjd med magiska vyer och tystnaden är något jag sent skall glömma. Det var en magisk stämning vid den tidiga starten med det var fullt av morgonpigg publik som gjorde allt vad dom kunde för att fylla oss med energi inför vårt 78km långa äventyr. Loppet växlade i karaktär många gånger, värme, kyla, skog, magiska scener, snabba utförslöpor, mardrömslika stigningar men allt tillsammans med trevliga löpare från alla världens hörn. Jag fick kämpa för att ta mig igenom loppet men kunde efter 12h och 30min passera mållinjen trött men lycklig i själen. Tack Kent för en häftig resa.

Hemma igen efter äventyret i Schweiz blev det en veckas återhämtning för att sedan få i ordning benen till Ultravasan i slutet av Augusti. Jag hade inga större känningar av skadan och kunde fokusera på bra kvalitetspass allt för att gå för under 10h på det 90km långa loppet. Tillsammans med Andreas och Jörgen blev det en bra uppladdning uppe i Lindvallen, fin stuga, bra mat och lite lätt löpning och alla såg fram mot loppet. Vid starten var det svalt men behagligt och loppet började mycket bra, jag höll igen men flöt fram fint på stigarna och låg klart under min måltid. Vad jag inte tog på tillräckligt allvar var värmen som kom runt lunch. Jag slarvade med tryck, mat och pauser vilket gjorde att jag vid 62km sprang in i den berömda väggen. De sista 28km blev en kamp och sluttiden 11:30 kändes som ett kapitalt misslyckande, shit happen.

Nästa lopp som väntade var Lidingöloppet. Målet denna gång var att ta det som ett träningspass inför kommande München Marathon den 11 oktober. Det var bra väder och efter en lugn inledning började jag öka tempot och allt kändes lätt. Vid 17km då den kuperade delen börjar kändes benen otroligt pigga och jag bokstavligen flöt upp för backarna. I mål kunde jag konstatera ett nytt PB på 2:46. Efter några tuffa lopp fanns känningar vid den gamla skadan och fram till München var det stötvågsbehandling och kvalitetspass som gällde.
Den årliga marathonresan blev succé och skratten avlöste varann och det var ett skönt gäng som kunde ladda upp med god mat och vila mellan garven. Vi hade varit lite bekymrade över den låga temperaturen som väntade men kom att bli helt perfekt, ca 6-7 grader vid start som sedan gick upp till 11-12 vid målgång. Jag sprang tillsammans med Pierre och vi lyckades hålla läskigt konstant fart och allt bara flöt på. Vid 35km hade jag bra med krafter kvar och sa till Pierre att jag tänkte öka, jag ville gå för pers. Jag kände mig stark och i mål kunde jag konstatera ytterliga ett PB på 3:42, Pierre lyckades han med och det var mycket glädje i målområdet.

Nästa stora lopp var Bislett 24h och som ett bra träningspass anmälde jag mig till Vintermaran den 4 November. I regn och rusk kämpade David och jag oss runt på varvbanan och passerade mållinjen på 4h, kul? nja.., välbehövligt? Absolut. Det sista loppet för var alltså Bislett 24h, ett lopp som jag sprang 2014 och misslyckades på. I år var målet att klara 4 marathon under 24h vilket skulle ge ca 50 000kr till Cancerfonden genom min insamling #24hmotcancer. Jag nådde inte hela vägen denna gång men det blev PB med 3 marathon och 127km och det var häftigt att få föra över 34 000kr för en god sak, 2016 är jag tillbaka och gör ett nytt försök:-)

Jag gör nu bokslut och konstaterar att det 2015 blev 4 st PB ( Kortvasan, Lidingö, München & Bislett ), 145mil löpning ( mål 2016 200mil). Jag fick uppleva Swiss Alpine vilket var magiskt. Målen för 2016 är högt ställda men det är mycket som måste fungera om man skall lyckas. Jobb, familj, skador, ekonomi och framförallt måste motivationen finnas där. Det stora målet är Lake Saroma Ultra 100k i Japan vid midsommar, en dröm jag haft i många år som nu ser ut att bli verklighet. Ta hand om er därute och god fortsättning.