Det är inte alltid så himla lätt

Precis som livet i stort har vi alla med och motgångar. För egen del har det varit en säsong som till stor del handlat om att hantera skadan på bästa sätt men ändå ha möjlighet att genomföra planerade tävlingar. Det blev ett par inställda triathlons i början av säsongen men i övriga lopp har jag kommit till start men med reviderade mål som följd av skadan. Det har till och från varit tufft mentalt att gå mellan hopp och förtvivlan men kärleken till sporten har varit drivkraften för att orka kämpa på. Om en vecka väntar München marathon, ett lopp som är långt ifrån mitt tuffaste men samtidigt ett lopp jag vill lyckas på.

Efter ett lyckat Lidingölopp och med en bra känsla i kroppen ökade mina egna förväntningar på kommande marathon, avslappnad löpning och pigga ben lovade gott. Det har nu gått ytterligare några dagar men känslan i kroppen är nu tyvärr en helt annan. Sega ben, konstant trötthet och en ond rygg efter gårdagens båtupptagning har kommit som ett brev på posten. Sitter nu i soffan med värmedyna och tycker lite synd om mig själv och konstaterar att det är så här livet är, lite upp och ner, det är på sättet man hanterar det som är konsten. Det har blivit några dagar utan löpning men jag hoppas att ryggen skall kännas ok inför morgondagen då en skön runda väntar i Ursvik tillsammans med Peter. Nu väntar några intensiva dagar innan vi reser iväg och dom två inplanerade dagarna på plats innan loppet är efterlängtade och kommer göra gott för kropp och knopp.