Äntligen tisdag

Idag var det ett kärt återseende, vårt Klassikerpass på tisdagar. Efter sommaruppehåll och för egen del missad start pga egen rehab var det extra kul att köra igång igen. I lätt duggregn blev det ett pass fyllt med överkroppsstyrka och det kommer att kännas i morgon, det ska gudarna veta. Bra coachat Mickan och Jossan.  Under den senaste veckan har kroppen vaknat till liv och det har blivit ett par bra tempopass, farten börjar sakta komma och benen känns pigga. Att lyssna på kroppen och skynda långsamt verkar ha varit ett vinnande koncept. Något som nu även står klart är att jag trivs bäst med att springa under lite svalare förhållanden, i solen passar jag bäst i ryggläge och med en paraply….. i handen.