Jag förstår Karl Alfred

Lite trött efter några intensiva dagar bänkade jag mig framför TVn för att följa tjejernas framfart i Vail. Som sällskap hade jag en stadig skål med spenatsoppa med ett par ägghalvor. Under skoltiden var detta bland det värsta jag visste, den sörjiga smeten tillsammans med fiskpanetterna och risotton är mörka minnen från barndomen. Skillnad är det nu. Den fräscha dynamitsoppan med lagom sälta och med lite olivolja gifter sig fint med ägget och smakar nu toppen.

45 min efter soppan var det dags för en kvällsrunda och den planerade 6:an slutade på dryga milen och den trötta kroppen kändes nu lätt och pigg. Kanske hade han rätt vår vän Karl-Alfred…