Man måste ge allt tid

Ett av mina personlighetsdrag är full fart, allt ska hända nu och gärna fort. Jag trivs när jag får fylla tiden, så pass mycket att jag kan få springa från den ena aktiviteten till den andra men så länge jag får styra själv kan det gärna vara hur mycket som helst på agendan. Precis detsamma har gällt min träning, full fart och mycket och gärna lite extra på det. Jag älskar att träna och gärna mycket och det lär nog förbli så fram till ålderns höst men efter det senaste årets utmaningar kommer nog upplägget och träningen ta nya former. Under hösten har jag utbildat mig till löpcoach och med det fått nya insikter och kunskaper kring löpträning och hur pusselbitarna hänger ihop. Efter Bislett 24h för snart två veckor sedan har det som planerat blivit mycket vila. Det som kanske något oväntat präglat dagarna är den totala olusten till att springa. Känslan är inte ny men vid tidigare långlopp har känslan försvunnit snabbare. Det man tydligt kan konstatera är att man måste ge kroppen och knoppen den välbehövliga vila den förtjänar. Suget efter att träna kommer, men jag måste lyssna på mig själv först och när huvudet säger okej kommer jag att vara redo, i morgon eller om ett par veckor återstår att se.

Trots total tomhet och olust till att springa långt just nu finns ändå tankar på nya utmaningar. Ett lopp som växer sig starkare för varje dag som går är Swiss Alpine, en 78 kilometer lång naturupplevelse, visserligen med många höjdmeter men samtidigt ett minne för livet. Jag siktar nu på att göra detta verkligt och då väntar under 2015 tre tunga lopp, Swiss, Ultravasan och Bislett. Utöver detta ett par triathlontävlingar och en till två maraton. Att grundträningen nu i vinter kommer att bli viktigare än någonsin för att klara all kommande mängdträning blir allt tydligare.
Idag har det varit en tuff dag. Efter 5 års daglig kontakt och många trevliga stunder tillsammans var det dags att ta farväl, det var hög tid gå skilda vägar. Vi har upplevt mycket i vått och torrt, vi har sett många spännande platser tillsammans men idag med en olustkänsla inombords var det dags släppa taget om JBC 302, hoppas din nya ägare tar väl hand om dig.