Race report Bislett 24 hour Indoor Challenge

Klockan 07:15 vaknade jag till alarmet och insåg att jag fått en välbehövlig nattsömn, allt kändes bra. Efter en dusch och lite slötittande på TVn tog jag hissen ner för en stadig frukost. Fil, ägg, äggröra, juice, mackor och te satt perfekt, nu var alla förberedelser gjorda. Vid halv nio kom jag in på arenan och förberedelserna var i full gång. Jag hämtade min nummerlapp för att sen placera ut mina saker på bordet. Jag kunde nu lugnt mysa runt lite, prata med deltagarna och känna på atmosfären, det var snart dags för start.

10:00 gick starten och 128 löpare släpptes ut som kor på grönbete, lyckliga och fulla av energi. Jag valde att lägga mig på ca 6:30 tempo till en början ( något som senare skulle visa sig vara något för snabbt). Allt kändes bra och gel, dryck intogs enligt upplagt schema. Jag passerade 30k på 3:22 vilket var lite för snabbt, men allt kändes ju okej…Att springa runt runt tänkte jag inte mycket på, man peppar varandra, håller koll på tempo, äter så tiden rullar på ändå.

Fram till marathondistansen efter ca 4:55 hade jag inte gått så mycket, vilket var miss nr 1. Varv efter varv rullade på och efter 6 timmar var det dags för varvbyte och första tanken var att andra riktningen kändes mycket bättre och det tog nog 10 varv innan jag kunde acceptera detta håll också :-)) Tempot började gå ner något och jag började gå i de 2 små uppförslutningar som finns på banan men kroppen kändes fortfarande helt okej och humöret vid gott mod. Vid 16 tiden var det dags för den första varma maten och det smakade gott och gav lite extra energi. Efter 2 marathon, 84,5k hade jag hållit på i 11h 2 min och nu började fötterna värka samtidigt som ett knä gjorde ont, det började gå tungt. Efter att ha testat lite övergick jag till att springa ett varv och gå ett vilket funkade okej för knät för en stund. Efter 12 timmar var det dags att byta riktning igen och efter den kunde jag nöjd konstatera att jag slagit personligt längdrekord 91k och att byta varv inte längre var någon stor sak.

Vid det här läget i loppet var det nog 100% huvud som tog mig framåt och varje kilometer kändes som en mil. Det positiva var att jag mådde bra i magen och verkade ha fått i mig bra med energi och det var vid det här läget jag skulle ha punkterat alla blåsor under fötterna och bytt skor, miss nr 2. Jag blev tvungen att vila 20 minuter med fötterna i högläge och fick bra pepp av en medsupporter till Terge att ta mig ut på banan igen. Strax innan midnatt passerar jag 100k och får i mig en kopp kaffe och lyckas bjuda fotografen på ett leende.

Det är många tankar som rör sig i huvudet just i detta läge av loppet, man gör allt för att förtränga smärtan, försöker hitta nya reducerade mål, försöker få i sig extra energi, ja allt man kan tänka sig. Jag är otroligt imponerad av de löpare som nu fortfarande springer med konstant fart och verkar oberörda, men det finns även dom som inte får behålla det dom stoppar i sig och de som har kramp, trasiga fötter men som ändå försöker att kämpa sig tillbaka in i loppet och en del lyckas.

Jag lyckas kämpa några kilometer till men får kliva av efter 109,2k och det tog totalt ca 16h 45 min jag orkade helt enkelt inte ta mig ut på banan igen.

På frågan om det var värt all smärta och galenskap skulle jag direkt efter loppet ha svarat nej, men med lite distans till allt och redan 1 1/2 dygn efter loppet svarar jag ja och jag skall tillbaka och göra ett bättre resultat. Bislett och liknande tävlingar kan tyckas tokiga men dom innehåller så pass mycket mer. En blandning av sköna människor, underbar stämning, målmedvetna individer, kamratanda, bra arrangemang gör det hela till något speciellt, något man vill uppleva igen.

Här lite fler bilder