Budapest Marathon Race report

Något man återigen kan konstatera efter ytterligare ett genomfört marathon är att 42195 meter inte alltid är lika långt. Att det skulle bli bra väder i den Ungerska huvudstaden när den 29:e upplagan av loppet skulle gå av stapeln stod tidigt klart. Dagarna innan avresa gick väderapparna varma och inget skulle lämnas åt slumpen. Prognoserna visade på 21-22 grader och sol vilket är bra men inte optimala förhållanden. För egen del drömmer man om 15-16 grader och moln. Det spreds ett rykte efter frukost att det kanske skulle hålla sig runt 20 grader men ganska snabbt insåg hela team Cape North Sweden att det skulle bli klart varmare. Efter lite stök innan start stod vi äntligen på plats i startfållan och speakern började räkna ner 10..9..8 och sen bar det av. Efter att ha rundat Hjältarnas torg direkt efter start tog vi riktning ner mot centrum. Den första biten av banan var mycket lättlöpt och jag hittade rätt fart redan under den första kilometern något som skulle hålla i sig till 18/19 km. Efter drygt 2 kilometer passerar vi operan och stämningen är god och benen är pigga.

Banansträckningen ålar sig nu mellan husen och kilometrarna rullar på samtidigt som publiken hejar på friskt längs trottoarerna. Vid 7 km är det dags att vika in på ön Margitsziget för första gången och i skydd av grönskan känns allt perfekt. Vid 10 km ger sig hettan till känna för första gången, jag försöker hitta skugga där det går för att spara energi men det är öppet längs Donau men det skulle bli värre. Vid 15 kilometer är det dags att ta Szechenyi Lanchid ( Kedjebron, byggd 1849) över till Buda-sidan och här väntar ca 8 kilometer löpning längs floden och här börjar det bli jobbigt.

Jag är nu uppe vid passeringen vid 19 och fram hit har jag legat mellan 5:06-5:15/km helt enligt plan men nu börjar det ta emot. Jag dricker ordentligt och söker skugga där det går men vid passeringen vid 21 km förstår jag att detta kommer att bli ett helvete. Här vänder banan norrut och några kilometer senare springer vi över till Pest-sidan igen och det är verkligen pest..!! Fler och fler löpare börjar gå och många börjar få problem med kramp. Helt plötsligt hör jag en bekant röst och det är Pierre som glider upp jämsides och idag gäller ingen prestige, det gäller att överleva. Pierre är lång och jag passar på att lägga mig i rygg och får lite extra draghjälp några kilometer och det känns ok för en stund. Vid 27 tar jag extra mycket energidryck vilket jag skulle få ångra. Jag tappar den bekanta ryggtavlan och efter ett par kilometer börjar marken gunga och jag går bakom en bil och mår lite dåligt, 2…!! gånger. Att vi passerat Parlamentet det har jag inte ens märkt.Vid det här laget är det autopiloten som jobbar, jag kämpar och försöker hålla de negativa tankarna borta och när vi väl kommer ut på ön igen och passerar 33 km får jag tillbaka lite kraft och skuggan är välbehövlig. Nu väntar hus och skugga och varje kilometerskylt som passeras känns som en seger och jag vet nu att jag kommer att ta mig i mål. Vid den sista backen några kilometer från mål ligger flera löpare på marken och får hjälp med krampande vader och jag kan konstatera att mina egna ben faktiskt känns riktigt fräscha, det är energin som inte finns där. Det är en skön känsla när jag ser Hjältarnas torg igen, nu väntar bara ett par kilometer i parken innan jag är i mål. Den sista biten ökar jag farten ordentligt och pressar ut det sista för en slutspurt och jag passerar säkert ett par hundra löpare, men huvudet är inte med denna dag och den målbåge jag siktat in mig på ligger 100m innan det riktiga målet, så de sista kliven är nog inte mina spänstigaste denna dag, det finns helt enkelt inte mer kvar.
Jag går i mål denna dag på 4:12:18 vilket är ca 30 minuter över mitt mål men jag överlevde och för en kort sekund tänkte jag aldrig mer, men det försvann snabbt. Jag vill ha revansch och då hoppas jag att 42195 meter är lite kortare.

Jag vill passa på att tacka mina medlöpare i Team Cape North och våra fantastiska supporters, ni gjorde denna resa till ett sant nöje.