Det är lördag morgon och idag väntar 30 kilometers löpning på en kuperad bana som bjuder på många utmaningar. Efter en stabil frukost kan jag konstatera att vädret är perfekt, visserligen ordentligt blåsigt men perfekt temperatur och en behaglig sol på himlen. Med en bra känsla i kroppen bär det av ut mot Lidingö. Målet för dagens lopp är egentligen att få en bra genomkörare inför Budapest Marathon den 11 oktober och sluttiden är mindre viktig. Väl på plats har jag gott om tid innan start för att fylla på den sista energin och få ordning på grejorna. Det börjar närma sig starten 13:10 och det är bara att glida med strömmen av löpare med riktning Koltorp. Det är en mäktig upplevelse som man möts av vid starten där 20 000 löpare skall ta sina första kliv i detta världens största terränglopp.
Startskottet går och jag försöker att ta mig framåt i startfältet för att få lite bättre plats och därmed lättare att hålla min fart. Det är trångt till en början men efter ett par kilometer ligger jag på 5 min tempo och jag tänker se hur länge det håller. Jag är medveten om att 2:30 är över min förmåga men idag kan jag testa, benen och kroppen känns bra. Det rullar på kilometer efter kilometer och stämningen längs banan är fantastisk. Vid halva loppet ligger jag under 2:30 som sluttid och frågan nu är om jag bränt krutet inför den tuffare delen. Det fortsätter i bra tempo ytterligare några kilometer men väl framme vid Bosön och några skapliga stigningar börjar det kännas och farten går ner. Efter Grönsta blir det lite lättare löpning ett par kilometer men frågan är hur långt det skall räcka. Abborrbacken går helt okej men väl vid krönet finns inte den kraft jag hoppats på inför det något lättare partiet som följer, jag försöker att ransonera lite med energin inför loppets sista tuffa del, Karins backe. Det går bra men inte fort nog och målet är nära nu. De sista 1500m släpper jag på allt jag har och kommer in på sluttiden 2:47:24 och trots att jag inte höll hela vägen är det bara glädje och lycka som känns i hela kroppen när flickan vid målet hänger medaljen runt halsen. Efter målgången får jag syn på Teddy och vi kan tillsammans njuta av vår insats och konstatera att det kommer att bli fler Lidingölopp.