Den 22:a november är det dags för Bislett 24 hour indoor challenge, ett lopp en företeelse jag aldrig trodde att jag skulle utsätta min kropp för. Att springa runt runt på en bana var det bara dårar som gjorde, vem kunde ens komma på tanken att göra något så idiotiskt. Men tiden går och insikterna blir fler och något som jag fastnat för inom ultralöpningen är vänskapen och den ödmjuka inställningen loppen, prestigen är lagd åt sidan till fördel för att stötta dom runt omkring dig på banan.
Jag pratar ofta vikten att sätta upp realistiska mätbara mål och igår kom bilden på den egentligen betydelselösa medaljen för loppet i Oslo men det blev genast greppbart med en medaljdistans på minst 150k och varför då inte sikta på att klara 4st maror och 160,8k, galet ja, utmanande javisst…:-))