En lång men nyttig väg tillbaka

Det har nu gått ca 5 månader sedan meniskoperationen och trots ett långsiktigt mål på VM i Kroatien 2018 lever jag i nuet och vill förstås att framstegen skall komma. Resultat kommer inte av sig själv utan det krävs hårt arbete och det tar oftast tid. Målet denna säsong är att bygga upp kroppen, vara skadefri samt att hitta en nivå i träningsmängd som går att hålla över tid. När det gäller prioriterade lopp denna säsong är det Ultravasan 90km i augusti och Warzawa Marathon i september som är de tävlingar då jag skall vara redo att göra bra tider, allt fram till dess handlar om förberedelser för dessa lopp.

Om vi backar klockan två veckor till lördagen den 29:e april och till småstadsidyllen Trosa så var det dags för min första backyard ultra. Tillsammans med Erika och Jörgen hade ett ICA-lag som skulle testa denna tävlingsform. Upplägget för en ”backyard” är att springa en bana på 6706m och med ny start varje timma och den som orkar att springa flest varv/timmar vinner.
Starten gick 11:00 på förmiddagen och det var perfekt temperatur, dock en aning blåsigt. Första varvet gick på ca 45 min genom ett vackert Trosa. På det öppna fältet innan det var dags att vända tillbaka till start/målområdet var vinden en elak motståndare, men på tillbakavägen en bra kompis. I varvningsområdet fanns tid att fylla på energi och se över utrustningen innan nästa start 12:00. Varven rullande på och det flöt på fint med konstanta varvtider på 45 minuter.
Klockan blev 13:00, 14:00 och gänget tuggade på utan problem. Erika slog längdrekord, klarade maratondistansen och sin första ultradistans. Under varv 8 bestämde vi oss för att stanna vid mål medan knän och höfter fortfarande var ok. Det blev 54km denna dag och jag fick mersmak av denna tävlingsform, kanske Älvdalen eller Örebro blir aktuellt i juni.

Återhämtningen efter Trosa Ultra Backyard gick förvånansvärt bar och benen kändes fräscha redan dagen efter loppet och den följande veckan bestod av kortare distanspass och en hel del löpstyrka och rörlighet. Förra helgen var det dags att testspringa det nya 2:a varvet på Stockholm marathon tillsammans med Pierre. Det blev drygt 26 behagliga kilometer genom Stockholm i 5:43 fart och ett av de behagligare långpass jag kört på länge. Det var två nöjda löpare som fick svalka sig med varsin lättöl efter genomförd löpning.

De senaste 5 veckorna har legat på stadigt 50-70km/vecka och utan märkbara känningar i knät och planen är en försiktig upptrappning fram till Ultravasan med en topp i mitten av Juli. Volymen kommer att vara viktig men för egen del kommer styrketräning och alternativ träning som simning, vattenlöpning och cykel att vara avgörande för en bra säsong. Idag var det dags för ett uthållighetspass och då med 15km löpning men utöver det ca 3 timmars promenad. Start blev det redan innan sju för att utnyttja dagen på bästa sätt. Väl hemma blev det en hemmaburgare extra allt och det får bli dagens matbild.

Blir lycklig av att springa

Jag har lidit av skrivkramp ett tag eller så har jag nog helt enkelt valt att prioritera andra saker, jobb och träning kräver sin tid och energi. På lördag blir det en utflykt till den vackra lilla pärlan Trosa för spännande utmaningar, mer om det senare.

Förra helgen var det hög tid för att testa formen på Atea Mälarmaraton. Träningsveckan inför loppet blev bra och avslutades på fredagen med ett trevligt lunchpass tillsammans med vår löpgrupp på ICA. I solskenet kämpades det med 800meters intervaller, för egen del fick det räcka med tvåhundringar just bara för att få igång benen inför lördagens lopp. På kvällen blev det tapas som uppladdning, funkar för mig.


Vi lämnade Stockholm efter 8 på morgonen och stämningen var uppåt i bilen. Detta var den första upplagan av Atea och dagens stora utmaning skulle nog bli vinden, det hade pratats om upp till 15 sekundmeter i byarna vilket man gott kan vara utan. Efter ombyte, lite påfyllning av energi var vi äntligen klara för start, och blåste gjorde det.

Loppet var en tvåvarvsbana med start inne i centrum vid Fiskartorget och sedan upp mot Rocklunda, en bit längs Norrleden för att sedan följa Svartån in mot centrum igen. Vidare till Klövernhallen och sedan tillbaka längs vattnet hela vägen bort till Mälarparken för att sedan vända tillbaka mot start/målområdet. Under det första 24km sprang jag tillsammans med en annan löpare och allt gick över förväntan. Spliten landade på 1:48:35 vilket var lite för fort med det flöt ju på så fint. När vi på andra varvet kom upp till Rocklunda igen blev det en tuff kamp mot vinden, kraftiga byar under några kilometer slukade energi. Jag höll bra upp till ca 27km men fick gå ner i tempo och kom i mål på 3:58. Det viktiga till detta lopp var att känna lite på tempot vid längre distanser och givetvis att knä och kropp fungerade. Efter loppet blev det mat och sedan vidare till Strängnäs så att de 4 löparna fick fira dagens triumfer, det blev faktiskt 2 PB denna lördag.
Efter en mycket lugn vecka väntar nu helgens utmaning, Trosa Backyard Ultra.
Jag skall tillsammans med Jörgen och Erika springa en ” Backyard” för första gången. Reglerna är enkla. Banan är 6,7km lång och varje timme går starten för kommande varv. Starten går på lördag klockan 11:00 och den som håller på längst ( klarar flest varv) vinner. Jag kommer för egen del inte riskera något då loppet går bara en vecka efter Västeråsloppet. Jag kommer att hålla på så länge det känns ok i kroppen, om det sedan blir 10h ( 67km) eller bara 5h spelar mindre roll, jag blir bara lycklig av att få springa….

Det går åt rätt håll

Nästa helg väntar Atea Mälarmaraton, ett lopp som kommer att bli en bra avstämning av form och status. Träningen flyter på bra och påsken kom lägligt just nu för att få till önskade pass. Igår på Påskafton blev det ett skönt långpass på 22km och mina Hoka Clifton 3 fick bekanta sig av en bit på Sörmlandsledens etapp 1.Idag var det dags för ett kortare tempopass på 5km med Hoka Tracer. Benen kändes pigga och snittfarten 4:42/km känns ok just nu. Efter tempolöpningen blev några kilometers nerjogg följt av löpstyrka. Efter duschen väntade lite härlig påskmat. I morgon är det ca 15km distans på schemat:-) Glad Påsk🐣🐣

Vad händer 2017…..

Vad har du för planer för 2017? Vilka lopp skall du springa? Detta är frågor som kommer på tal nästan dagligen. Jag funderar lite över dina? Dela gärna med dig om dina tankar över hur ditt träning och tävlingsår kommer att se ut. Eftersom säsongen 2016 kantades av ett par skador och med en meniskoperation till följd innan jul kommer mitt 2017 att handla om att bygga upp kroppen långsiktigt för det stora målet VM 100K 2018. Loppet kommer att gå i Kroatien och preliminärt datum är den 8 september, nu är det bara att hålla tummarna att det även denna gång kommer att finnas öppna masterklasser. Självklart kommer det att bli en del lopp i år och redan nästa helg blir det en liten test med Atea Mälarmaraton i Västerås. Det skall vara en relativt flack bana och förhoppningsvis ett svalt och behagligt race.

Redan helgen efter, den 29 april, kommer jag att springa mitt första backyard ultra, TUB. I Trosa kommer det att springas på en 6,7 kilometers bana med start varje timma och segraren är den som håller på i flest timmar, eller klarar flest antal varv. Vi kommer även att ställa upp med ett lag, ICA Team Ultra. Jörgen, Erika och jag skall se vad vi kan göra för att hålla fanan högt. Detta blir en ny tävlingsform för mig som passar rätt bra under försäsongen, finns inga direkta krav liksom, bara att hålla på så länge man orkar, sen är det bara att kliva av.

2016 ställde jag upp som farthållare på Asics Stockholm Marathon för första gången, något som blev roligt upplevelse men många nya perspektiv på ett marathonlopp. I år kommer jag att köra igen och som det ser ut nu i samma fartgrupp, 4:15. Jag ser fram mot den 3:e juni då det kommer att var en del förändringar på bansträckningen, till det klart bättre som jag ser det.
Innan Ultravasan90 den 19 augusti hoppas jag på en start i Cykelvasan, ett lopp jag ännu inte testat. Det kommer säkert att tillkomma några kul lopp under säsongen men höjdpunkten om man räknar med totalupplevelse är ändå vår marathonresa som 2017 landat i Polen och Warszawa. Vi väntar oss en snabb bana, god mat, fint sensommarväder och galet mycket skratt.

Vi får inte glömma all njutning vi skall tillåta oss så därför den obligatoriska matbilden, sashimi med en massa goda tillbehör, något jag blivit i det närmaste beroende av och aldrig kan få för mycket av.

Ett lyckat Trainingcamp 

Efter en kämpavinter med rehab efter meniskoperationen och sen långdragna problem med luftrören och inhalator som problemlösare började tiden bli knapp. Min testresa till Spanien och Guardamar skulle dels bli ett kvitto på om träningsupplägg och resmål skulle fungera för kommande träningsresor. Det var även tanken att det skulle bli ett bra tillfälle för mig att få en bra start efter den tunga vintern. Redan på torsdagen innan avfärd kändes andningen klart bättre…..Lördagens traillöpning i Montepinar blev riktigt lyckad trots den mycket tekniska löpningen och som för mig slutade med ett fall i slutet av sträckan ( läs tidigare inlägg).Söndagen inleddes med en stadig frukost i lägenheten, idag väntade långpass längs rio Segura, floden som slingrar sig inåt landet på den spanska landsbygden. Vid 10:30 tiden bar det av längs floden, solen värmde på fint men de västliga vindarna fläktade behagligt. Vi passerade apelsin och citronodlingar och humöret var på topp. Efter ca 7km passerade vi den mysiga lilla staden Rojales och just denna dag var det något stort cykelevent på gång vilket vi märkte längs vårt löpstråk.Vid 13,5km var det dags att vända och då med vinden i ryggen som hjälp men å andra sidan ingen svalkande fläkt i ansiktet. Det rullade på men efter ca 20km började det bli tufft, min avsaknad av långpass, 25° och sol fick mig att dra ner tempot något. Vi slutade på 27km och jag tror hela gänget var mer än nöjda med dagens långtur.Eftersom fotbollsintresset i gänget var stort och den allsvenska premiären stod för dörren hade jag ordnat så att vi fick spendera några timmar på Tre Toppar med livesändning och egen bar….., ett skönt avbrott mitt i all löpning.Jag fick t.o.m debutera som bartender:-) 

Efter några dagar började benen kännas tunga men måndagen distans på 15km hade stundtals riktigt bra tempo och vändret kunde vi inte klaga på, återigen sol och värme.Efter en skön dusch tog vi en tur till Chinan för att inhandla badhandukar, nu väntade beachen och årets första dopp i havet. Det blev några härliga timmar i sanden och OW premiär i ett 17/18 grader varmt medelhav. Efter beachen intogs en smarrig lunch på strandpromenaden.Efter lunchen hoppade vi in i bilen för ett snabbt stopp på hotellet för dusch och ombyte, nu väntade lägrets mest ovissa pass, brasiliansk Jiu-jutsu. 60 minuters kamp på mattan blev tufft men otroligt kul för de fyra löparna. Den här typen av träning med mycket rörlighet är ett bra komplement till löpträningen men man får ta det lite lugnt vilket vi hade extremt svårt med.På kvällen väntade lite mer fotboll på Tre Toppar följt av en klassisk spansk middag med Paella, säcken var ihopknuten.För att inte sova bort värdefulla timmar avresedagen tjöt alarmen redan 06:00, ytterligare kilometer skulle in på kontot. 06:22 startades klockorna och det blev 10 fina km som inleddes i mörker och avslutades i gryning. Det var ett slitet men nöjt gäng som landade på Skavsta efter 4 dagars drömtillvaro, när åker vi igen var nog allas tanke….

Livet leker

Efter en tidig avresa från ett ruskigt Sverige landade vi i ett soligt Spanien 10:30 igår. När hyrbilen var uthämtad rullade 4 förväntansfulla grabbar ner mot Guardamar för 4 dagars bra träning. Att få börja med att avnjuta en tapaslunch i solsken och 20° med ett gäng sköna grabbar, bara det är lyx. Vid 16-tiden körde vi ett 10km pass runt stan så att grabbarna skulle få lite koll på Guardamar. Kvällen blev lyckad med kanonmat och och lite pubkoll:-) Det var ett slitet gäng som hasade sig ur sängarna idag och morgonens kortpass på 6km gick en aning segt men höjdpunkten skulle bli triallöpningen i Montepinar på eftermiddagen. Efter en god frukost på stan rullade vi iväg mot Orihuela och sedan vidare till Montepinar och efter lite letande hittade vi spåret och drog iväg. Det blev en galet bra dag med tuff löpning och magiska vyer. På slutet under nedförslöpningen lyckades jag med en framåtvurpa och klarade huvudet med några centimeter men på höger knä uppstod blodvite, upp igen och trampa vidare.​

Våfflor, en tunnel och spirande vårkänslor

Jag tror att de flesta av er känner igen känslan när uppförsbacken som man tror aldrig skall ta slut plötsligt gör det och det blir lättare igen. Att vintern och mörkret kan suga musten ur vem som helst är kanske inget nytt men själv blir jag överraskad av hur fantastiskt härligt det är när först ljuset är tillbaka och hur galet fint det är när värmen kommer. Efter dagarna i norr väntade på fredagen ett kanonpass med kollegorna i vårvärmen, jag tror att vårkänslorna spirade i hela gruppen.

Min egen löpning börjar sakta gå framåt och efter 4 veckors långdragen förkylning med andningsproblem som följd kan jag nu äntligen se ljuset i tunneln. Det kändes så pass bra under fredagens löpning att det planerade #Tunnelloppet2017 på lördagen var värt ett försök. Efter en passande våffelfrukost och lite avkoppling i solen bar det av för en minnesvärd tillställning då 33 000 löpare tog sig sträckan från Karolinska i Solna till Medborgarplatsen, varav ca 6km i tunneln.


Idag orkade temperaturen upp till 19 grader och vad passade då inte bättre än en lunchlöpning till och runt Råstasjön, ett skönt avbrott under arbetsdagen. Innan kvällens coachpass blev det middag i solskenet på balkongen, en fransk potatissallad och serranoskinka, nu var jag redo att snöra på mig löparskorna för en andra gång idag. Tillslut vänder det….:-)