Frihetskänsla

Fram till i fredags har det inte varit mycket löpning i träningsdagboken. Det har blivit mycket styrketräning för att stabilisera knäna och nu på fredag väntar undersökning på Stadionkliniken för se vad som behöver göras. Det är jobbigt när det ena passet fungerar perfekt utan smärta och nästkommande blir rullgardinen ner. Nu hoppas jag verkligen att vi skall få till en bra plan och siktet kommer att vara inställt på att slutföra årets löpsäsong för att sedan bygga inför ett bra 2017. I helgen blev det en utflykt till svenska fjällen för att träna riktig traillöpning, och om det blev….!! Dimma, sol, myrar, vattenfall, fantastiska löpstigar och overkliga vyer, jag blev helt såld. Efter dom här dagarna står det klart att det kommer bli fler besök norrut till känslan av frihet. Här följer några bilder från äventyret.
img_0328
img_0314 img_0326 img_0339 img_0374 img_0375 img_0377 img_0378 img_0379 img_0380 img_0381
Om knappt två veckor är det dags för Lisboa Rock´n´roll marathon och idag blev jag lite nyfiken på vilket väder som väntar och det ser ut som att långbyxorna får stanna hemma och det är tur att vårt lilla team får med sig löparlinnen i bagaget, för varm lär det bli.
img_0383
Den obligatoriska matbilden får vi inte glömma och visst är färska fikon rätt gott….
img_0376

Sol, värme och skratt

Ultravasan blev en stor prövning för skallen och tiden efter loppet handlade mest om att ta hand om knäna och köra alternativ träning för att inte tappa för mycket. Det kommer alltid att komma motgångar men för mig är det viktigt att ha något att se fram mot. Om 3 veckor bär det av till Lissabon för årets maratonresa, en numera årlig återkommande höjdpunkt. Oavsett fysisk status och löpform kommer det att bli en långweekend med sol, bad, god mat och många skratt.img_0238
Någon vecka efter ” Vasan” kändes knäna så pass bra att jag bestämde mig för att ställa upp i Helsingborg Marathon där jag var anmäld. Det kan tyckas lite tokigt men som en god vän skrev till mig, – Du börjar få grym koll på kroppen, så ville jag försöka och då med ett lugnare tempo än vanligt och givetsvis utan att riskera något. Resultatet blev ett felfritt lopp fram till 28km och därefter en anpassning efter hur vänsterknät mådde och jag tog mig i mål på 4:13 och är glad att jag ställde upp. Det blev ett par trevliga dagar med kollegorna i Helsingborg och staden och loppet visade upp sin bästa sida.
img_0231 img_0232 img_0234 img_0239
Nu väntar en djupanalys av mina knän och jag har svårt att göra annat än att se framåt och göra det som krävs för att få uppleva nya lopp på nya platser. det är ju det jag älskar att göra. Nu blir det mycket stak- och roddmaskin, cykel och bålstyrka vilket räcker långt och som faktiskt är rätt kul. Jag tycker att det är viktigt att inte glömma bort att njuta och veckans ” Lill-Lördag” bjöd på denna härliga planka…
img_0230

Smärta och sann glädje

Det var ett förväntansfullt gäng som checkade in i Sälen och för egen del en stor ovisshet på om jag skulle stå på startlinjen vid årets upplaga av Ultravasan. Men efter fredagens testlöpning med Jesper och med varierat underlag bestämde jag mig för att starta. Tack gänget för all pepp och positiv energi. Efter några timmars sömn var det dags för uppstigning 03:15 för den fokuserade 5-manna gruppen, kaffet var på gång och var och en gjorde sig redo för dagens utmaning. Starten på Ultravasan är magisk och det var härligt att vara tillbaka.Elin, Mickan, Jörgen och Jesper gjorde fantastiska tider, Jesper dessutom i löparsandaler bland rötter och sten. Mitt lopp kom att handla om att ta mig i mål. Jag startade i lugnt tempo för att mjuka upp knät vilket fungerade bra fram till den nya sträckningen efter Mångsbodarna. Otroligt vackert men också tufft tekniskt. Här stötte jag ihop med Jesper och fick sällskap en bit.Med hjälp av behandling av knät längs banan lyckades jag ta mig de 90 kilometrarna och det blev tufft men jag är glad att jag gjorde det. I stugan kunde vi fira dagens insatser med plockmat och Jeppes goda viner och med det här gänget får man aldrig tråkigt. Nu skall jag ta hand om kroppen så att den är redo för nya äventyr.

En längtan svår att beskriva

Det är nu en dryg vecka kvar till den tredje upplagan av Ultravasan. Nästa lördag 05:00 kommer över 1000 löpare lämna Berga By för att ta sig an de 90 kilometrarna mot Mora ” I fäders spår för framtids segrar”. Stämningen när vasaloppssången ljuder i högtalarna innan start är svår att beskriva, den ståpälsen måste upplevas. Klicka på bilden här under och njut……
h6
För egen del råder tyvärr en stor osäkerhet på om jag kommer stå på startlinjen denna gång. Jag har haft problem med mitt högerknä och fram till nästa helg kommer det endast bli korta testlöpningar för att vila knät så mycket som möjligt. Fokus blir att bygga upp styrkan runt knät samt alternativ träning som cykel, rodd-/stakmaskin, simning och allmänstyrka. Men vad är det då som gör att så många vill utsätta sig för ett lopp som detta, vad är det som gör att jag själv kommer att göra allt i min makt för att stå där på startlinjen nästa lördag. Orsakerna är många och bilden nedan kanske räcker för de flesta men några andra saker som poppar upp för mig är: lyckan att efter en träningsperiod klara ett uppsatt mål, kamratskapen löpare emellan, lära känna sin kropp, naturupplevelsen, flytta gränser, vara nöjd och stolt över sin egen insats, pannkakorna vid matkontrollerna, soluppgången, publiken och stämningen, ja listan kan göras lång och det behöver inte alls handla om långa lopp utan detsamma kan gälla det första 5km loppet. Nu är det bara att hålla tummarna för att jag skall få känna hur håret reser sig på kroppen nästa lördag…….
IMG_7229

Underbar sommar och en spännande höst

Semestern är slut och vardagen börjar sakta men säkert forma sig igen. Det har även blivit lite semester i skrivandet vilket har känts naturligt av flera orsaker. Förra veckan ute på landet blev riktigt avkopplande med sol, bad och god mat, bra sammanfattat med denna bild.
IMG_9945
Efter Japan var det 3 mellanveckor med jobb och till en början många bra pass. Jag hade bokat in en löpanalys med VO2max test och test av mina laktatrösklar för att få lite bättre kvalitet i mina pass. Det var kul och gav mig bra redskap framåt. Dessvärre fick jag ett ordentligt bakslag några dagar efter testet då mitt högerknä som spökade i Japan svullnade upp och smärtan var total. Jag har haft liknande symptom tidigare och troligen är det inre minisken som krånglar. Jag har nu låtit löpningen fått stå åt sidan och kör nu endast uppbyggnad av knät och alternativ träning som simning, styrka och cykel. Nu är det bara att hoppas att det var en överansträngning och inget trasigt. Att Ultravasan och kommande lopp ligger i farozoner står rätt klart och nu är det en dag i taget som gäller. Givetvis har detta varit tungt men sommaren har varit underbar och jag har njutit fullt ut med allt vad den har haft att erbjuda.
IMG_9863 IMG_9867
Rabarbern växte så det knakade och jag var tvungen att göra något med den så det blev paj och en sagolik rabarberlemonad som svalkade gott i värmen.
IMG_9925 IMG_9946
Man får inte sura ihop när det kommer motgångar, det är då saker föds. Målet är fortfarande att springa mina lopp i höst och jag hoppas att knät och kroppen har samma tankar. Jag gillar att se framåt och insåg då att ett par nya Kinvara behövde införskaffas, fötterna behöver också kärlek:-)

Tid för reflektion

Det har nu gått fyra dagar sedan hemkomsten från Japan och jag är tillbaka i vardagslunken men denna gång med en kappsäck full av intryck. I Sverige möttes jag av ett härligt sommarväder med behaglig temperatur, något som jag saknat en smula. Denna gång verkar jag ha klarat den värsta jetlagen och har hittat dygnsrytmen vilket är otroligt skönt. Det har funnits mycket tid för att smälta och reflektera över mitt äventyr på andra sidan jordklotet. Det blev några dagars vila efter loppet och sedan har jag försiktigt trappat upp träningen igen. Den här veckan har det blivit flertalet sköna lunchpass med perfekt löpväder.
IMG_9836
Idag blev det 10k i bra tempo och kroppen känns oförskämt pigg och fräsch. I augusti väntar 3:e upplagan av Ultravasan och nu väntar en sommar med tid för återhämtning och uppbyggnad inför loppet. Nästa vecka skall jag göra ett grundligt fystest för att få ett kvitto på alla värden för att kunna få ut det bästa av kommande pass. Nu blir det fokus på fotbollen:-)

Race Report Saroma 100km Ultramarathon 2016

Race report
Saroma 100km Ultramarathon 26/6 2016

Klockan är 01:00 och alarmet har precis ringt för uppstigning. Jag tittar ut genom hotellfönstret och kan konstatera att det inte regnar. Jag drar på mig lite kläder och skyndar ner till frukosten, det är en fokuserad stämning precis som inför alla lopp. 02:30 rullar bussen iväg mot starten i Yubetsu. Vädret håller i sig och vi får se soluppgången när vi passerar Lake Saroma, en känsla av välbehag går genom kroppen. Väl framme vid startområdet är det ingen större skillnad mot andra lopp jag sprungit. Det är långa köer till toaletterna, det bjuds på sportdryck, vatten eller te. Det finns en stor inomhushall med konstgräs där vi löpare kan byta om och göra oss redo för loppet. Luften är klar och krispig och himlen ljust grå. En väsentlig skillnad är dock att det bara är japaner överallt. Jag har fått veta att jag kommer att bli enda startande europé i år. Men plötsligt ser jag en kille som inte är japan och han ser mig. Vi börjar prata och han heter Jeff och är amerikan men sedan 20 år bosatt i Sapporo. Han har bilat upp från Sapporo för att göra sin första Ultra. Vi lyckönskar varandra och gör oss klara för start.
IMG_9419
Jag hittar min fålla och rättar in mig bland alla japaner. Det spelas musik och många nickar vänligt mot mig och känslan över att stå där efter så många års väntan är obeskrivlig. Hela kroppen är varm och jag är lycklig och rörd.
IMG_9422Plötsligt går startskottet och då faller de första dropparna från skyn och ett försiktigt duggande börjar, temperaturen är nog runt 12 grader. Vi börjar med att springa ett varv runt den lilla staden för att sedan efter 10km vända ut på en av landtungorna med Lake Saroma på insidan och Okhotska havet på utsidan. Det kändes som en evighet till vändpunkten vid 19km men jag höll ett stadigt tempo på strax under 6min/km och benen kändes bra.
IMG_9425
Efter ca 3h och 30km springande känner jag mig tung och regnet tilltar. Jag ser till att få i mig lite extra energi för att inte tappa huvudet, och det fungerar. Humöret blir bättre och benen svarar igen. Vi springer genom skogspartier och öppna fält men jag ser fram mot att se Saromasjön igen, lite vackra vyer gör allt lättare. Vid 36km kommer den första stigningen men det är inga höjdmeter att prata om så jag rullar på men med något lägre tempo. Marathondistansen passerar jag efter ca 4:25 vilket är helt enligt plan.
IMG_9446
Jag har medvetet legat med något högre tempo första biten då jag kalkylerat med att kommande 3 backar mellan 50 och 60 kommer att ta tid. Vid 45km tar jag en extra paus vid kontrollen i Kerochi. Det är fantastiskt att se alla frivilliga som hjälper till med servicen längs banan. Kontrollerna ligger med ca 5 kilometers intervall och här finns vatten, sportdryck, banan, plommon, söta karameller, apelsinklyftor och vid de utökade stationerna dyker saker som risbollar, buljong, choklad, vattenmelon, nötter och isglass.
IMG_9452
Kroppen känns fortfarande stark och jag känner att det finns kraft inför det tunga parti som väntar. Jag passerar 50km på efter ca 5:22 och regnet stör mig inte nämnvärt, nu är hälften gjort.
Vid 55km stannar jag för planerat klädbyte och påfyllning av extra energi. Det tar nästan 15 minuter innan jag är ute på banan igen. Jag är inte riktigt nöjd med det långa stoppet men maler på i kommande backe. Innan 60km kommer min andra dipp. Jag känner mig trött, sliten och önskar att detta snart är över. Det är vid dessa tillfällen det gäller att lyfta farm allt positivt och hitta ljusglimtarna. Jag delar upp loppet i mindre hanterbara bitar, nästa kilometer, nästa kontroll och påminner mig om känslan att passera mållinjen. Fram till nu har jag inte gått någonting och jag har klarat backarna löpandes. Efter ca 63km kommer vi ut ur skogen och möter Saromasjön igen och vattnet ligger nästan spegelblankt och jag känner hur energin strömmar till.
IMG_9455
IMG_9456Mellan 50 och 70km har min fart gått ner och jag har fått bita ihop men efter 70km händer något och jag får upp farten igen, kanske är det känslan av att jag kommer att klara det, jag vet inte. Jag passerar mängder av löpare och många har det tufft nu, flera går och ser ut att lida.
IMG_9440
Vid 80km viker vi av ut mot den andra tungan där vi kommer att ha sjön på vänster hand och havet på höger innan vi vänder tillbaka mot mål. På bilder jag sett från tidigare år har denna bit varit något jag sett fram mot. Fullt med blommor och vacker löpning. Det kom att bli något helt annat för mig. Jag börjar för första gången under loppet få känningar i höger knä, framförallt uppför och nedför. Jag blir tvungen att dra ner på tempot för att hålla smärtan nere. Banan böljar lite upp och ner och vi kommer längre och längre ut på tungspetsen, men det tycks aldrig ta slut. För första gången under loppet blir jag nu tvungen att gå när det smärtar som mest men det går fortfarande att springa lugnt på flacken. Jag passerar 88km och förstår att vändpunkten är nära, vi skall bara förbi några krön till och över en bro, sedan tillbaka mot mål. Känslan att bara få vända tillbaka och att veta att allt nu leder mot mål var en stor lättnad.
IMG_9464
IMG_0046Jag passerar 90km med ett leende men möter andra som inte ser så glada ut och flera som säkert kommer få problem med att klara tidsgränsen. Det är helt platt igen och varje kilometerskylt lämnar jag nu bakom mig. Knät fungerar bättre utan backar och jag kan öka tempot något. Jag passerar återigen andra löpare och jag tar snabb vätska med 5km kvar. Nu är jag säker på att det kommer att gå vägen och jag försöker pressa ut det sista jag har. Jag läser 4, 3 och 2km kvar och bestämmer mig för att avsluta med huvudet högt och passerar säkert 30 löpare sista 2 kilometrarna. Känslan när jag viker av höger in på upploppet och med händerna i luften passerar mållinjen efter 12h 15min och 17sek är helt obeskrivlig.
IMG_9471
IMG_9486
Jag läste 2011 en bok om ett lopp i norra Japan, ett land jag länge längtat efter att besöka. Planeringen av mitt livs dröm har haft en lång och brokig bana men nu står jag här och regnet strilar men jag bryr mig inte. Jag har gjort mitt första 100K och jag har sprungit Saroma 100 Ultramarathon. Jag är nöjd över att ha nått mitt mål, jag är stolt över min insats och oerhört tacksam över att få uppleva detta. Jag vill sända ett stort tack till alla som hjälpt mig att uppfylla min dröm, TACK…!!!!!

Harakumi